Sanoja: Lisa Ekdahl. Olyckssyster. Gitarren I Knät.

Jag trodde mig vara beskyddad
Da gitarren lag i mitt kna
Jag spelade tyst for mig sjalv
Och tillat mig vara distra
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av hogsta instans
Da ljudet vibrerade mjukt, mot mitt skinn
Befriad fran formaliteter
Med gitarrens hals i min hand
Handen sokte sig fram
Att treva ar sallsamt ibland
Och allting fick bli som det ville
Allting fick bli som det blev
Jag trodde mig vara beskyddad
Mitt i en varld som ar skrammande skev

Och ingen censor stod i dorren
Till mitt undermedvetnas land
Jag tillat mig vara forsvarslos
Och tjusade av avgrundens rand
Och mitt undermedvetnas kurirer
Sprang ostort emellan okant och kant
Och jag gjorde just ingen skillnad
Pa sant jag upplevt
och sant som kunde ha hant
Och jag vaktar inte min tunga
Men later orden bli fa
Da manniskor staller mig fragor
Men utan viljan att forsta
Och jag besitter nog viljan
Men tvivlar pa att jag kan
Men viljan att forsta
Kanske det narmaste,
vi kan komma varann

Jag vet inte om du var vaken,
dar du lag i rummet intill
Jag spelade tyst for mig sjalv
Jag spelade som jag sjalv vill
Min trasiga stol var en tron
Och jag tyckte mitt huvud var kront
Da var jag drottning av natten
For mitt i en iskall varld
Fann jag nagonting skont
Och ingen censor stod i dorren
Till mitt undermedvetnas land
Min kanselformaga forhojdes
I lapparna och min hand
Det var som jag kunde fornimma
Nagonting jag tidigare inte markt
Och vad det an var, och vad det an gjorde
Sa lamnade det mig patagligt starkt
Jag trodde mig vara beskyddad
Med gitarrens kropp mot min
Beskyddad av hogsta instans
Da ljudet vibrerade mjukt mot mitt skinn
Dom tankar jag tankte var klara
Men ledde just ingenstans
Jag hade gitarren i knat
Och var bara glad att jag och gitarren fanns