Sanoja: Falconer. Among Beggars And Thieves. Vi Sålde Våra Hemman.

Vi Salde Vara Hemman och gav oss sedan ut,
Som fagelen bortflyger, nar sommaren tar slut.
Han kommer en gang ater nar varen skrider fram,
Men vi fa aldrig skada vart kara fosterland.

Och nar vi kommo till den Liverpoolska hamn
Begynte angerns tarar sa stritt att bryta fram.
Det blev en hjartans sveda i brostet pa var och en.
Man talar blott om Sverige och om sitt forra hem.

Vi packades tillsammans uti ett osunt kvav.
Det var for osss att skada liksom en oppen grav.
Och fodan som vi fraktat ifran var svenska jord
Den blev oss nu forbjuden att taga med ombord.

Och nar vi hade seglat en vecka eller tva,
Ett morker dacket holjde och bredde sig darpa.
Ej se varann vi kunde, knappt andas eller ga.
Det var en gruvlig plaga for stora och for sma.

Nu blir en omklig hunger, med sorg och grat och gny.
En jammer som sig tranger till himlens hoga sky.
Och doden gruvligt harjar bland manskorna ombord.
Man ser de doda kastas i havets vilda flod