Sanoja: Vintersorg. Jordpuls. Stjärndyrkan.

Vat och kall ar hallen
Dar min tanke reser mot skyn
I den virvlande himlakarusellen
Som ledsagar en onskan om sjalvsyn

Algol svarar med sin magiska blick
Tindrar, blinkar och fortrollar sin gast
I ensamhetens vildmark dar tiden gick
Och fargade varlden obefast

[CHORUS:]
En blandade spegling fran en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vorda
Blidkar mig med en mysterios visit
Tills alla kanslor ar vilseforda

Jag omsar minnen fran ett fjarran solsystem
Och genomgar en metamorfos
Likt ar vardvaxt for esoteriska teorem
Som vrider om nyckeln i tidens las

[CHORUS:]
En blandade spegling fran en brinnande monolit
Det tecken som jag alltid skall vorda
Blidkar mig med en mysterios visit
Tills alla kanslor ar vilseforda